Trädgränsens lövsal I brandgul skiftning flammar
Hösten uppvaknar att gälda livets lån
Branternas sagosyn min törstiga själ nu ammar
Neröver ormlikt ringlar sin ån

Tungt jag uppför sträva blint I senskymningsblåsten
Vid bergväggar mäktiga som en väldig katedral
Nordstormens andedräkt återföder frosten
Där klipporna bildar den mörka tempelsal

Till fjälls, till fjälls där storm mig famnar
Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar

Mot himlabrynet avtecknas fjällets brödrahöjder
Snösmyckade toppar likt tinnar och torn
De ståtar upp mot skyn när drängsol lyser nöjder
I den stiglösa utmark ljuder fulländningens horn

Till fjälls, till fjälls där storm mig famnar
Till fjälls, till fjälls vakad av ramnar