Av allt, som kunde beskrivas som mitt eget
Finns bara ålderdomens replik
Och vad vi behöll genom våra liv
Så uppenbart, att ingen har lyssnat än
På ett enda ord vi har sagt

Och trots mina versioner av apati (stå kvar)

Du ger sken av ett bibehållet lugn
Men bekräftar min rädsla igen
Och jag begrundar dess enkelhet

Även om olyckor stammar förlåtelser
När du är själv
Kommer det kännas precis som förut
Om du står kvar

För vad du ger mig är ett mer bestämt hjärtslag